Johnny Karlsson

19/7 1953 - 28/11 2024

Den 28 november 2024 lämnade vår fina Johnny Karlsson den här världen efter en kort tids sjukdom. Johnny var min make, livskamrat och även arbetskamrat

Vi: jag, Johnny och Cia startade gemensamt föreningen och har varit samma styrelse i alla år. Johnny bidrog med så mycket. Inte minst att vi fick tillgång till Solvallas stall och fina anläggning tack vare hans långvariga arbete på Solvalla och därav genuina kontakter. Han bidrog med sin kunskap om hästar och trav. Han var inspiration och trygghet för så många deltagare. Tillsammans var vi en bra mix av kunskap, nyfikenhet och vilja att göra det bra för andra. Johnny var den som kom på idén att försöka få ATG att sponsra oss. Och just dem blev ju så stor betydelse för vår verksamhet. Det var hans kontakter igen som stärkte våra möjligheter.

Efter några jättefina år på Solvalla, flyttade vi ut till gården och Johnny byggde det stall vi tillsammans ritat anpassat för vår målgrupp. Vi tog emot sammanlagt 74 familjer på gården under sex minnesvärda somrar. Förutom dem har vi haft många deltagare under åren som kommit både från Stockholm och runtom Norrtälje.

Det känns overkligt och smärtsamt att Johnny inte är med oss längre. Han är så oerhört saknad. Vi är så vana allihop både deltagare och medarbetare att han alltid finns här någonstans på gården och fixar med något eller tar sig en stund och snacka med deltagare eller anhörig. Nu blir det tufft för oss alla, tomheten efter Johnny kommer inte att gå att ersätta. Det viktiga är att vi pratar om honom, minns alla fina stunder, gråter och skrattar tillsammans.

Johnnys önskan var att vi ska driva föreningen vidare, han ville inte att allt arbete vi lagt ner skulle vara för gäves. Det kommer det inte att vara. Vi kommer göra allt för att fortsätta arbeta för vår målgrupp. Men vi kan i dagsläget inte riktigt lova hur fortsättningen kommer se ut.

Johnnys ande kommer för evigt att leva kvar i Stall43.

/Cissi

Här kommer löpande tankar funderingar, minnen, bilder med mera.

28 maj 2025

Johnny Karlssons minneslopp

I söndags den 25 maj var det dags för årets Elitlopp på Solvalla. Johnny blev hedrad genom minnesloppet som kommer köras där för honom varje år. Cia och Cissi var där från föreningen.

Det var stort, känslostarkt och mycket fint att få vara prisutdelare i detta fina lopp. Vann gjorde en häst som kommit ända från Belgien. På resan fanns såklart kusk och skötare men även det stora gänget ägare, 18 stycken pensionärer, som följt sin häst ända till Solvalla. Gissa om det var stort för dem att få stå i vinnarcirkeln.

En dag att minnas.

Johnny du finns i våra hjärtan.

Den 30 april

I den stora sorgens famnFinns små ögonblick av skrattSå som stjärnor tittar framUt ur evighetens nattOch i solens första strålarFlyger svalorna mot skynFör att binda sköra trådarTvinna trådar till en trossMellan ossSå når vi varandra

I den hårda tidens brusFinns de skrik som ingen hörAllt försvinner i ett susSom när vinden sakta dörAlla tårarna har torkatTill kristaller på min kindJag har ropat allt jag orkatAllt jag orkat efter digHör du mig?Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spårTrampas frusna blommor nerOch där ensamheten gårBiter kylan alltid merÄndå har jag aldrig tvekatMellan mörker eller ljusFör när månens skära bleknatHar allt pekat åt ditt hållOch från mitt hållKan vi nå varandra

I den stora sorgens famn

Ted Gärdestad

Den 17 april

Idag den 17 april 2025 är en tung dag. För exakt ett år sedan fick Johnny beskedet att han hade obotlig cancer. Det är omöjligt att förstå vad det betyder för en människa att få ett sådant besked. Johnny slogs omkull den dagen och jag med honom. Vi hämtade oss från chocken men Johnny kämpade varje dag för att orka ta in och orka förstå och för att orka kämpa emot det som bröt ner honom.....

Nu är det min första påsk Johnny utan dig, sedan vi träffades. Det är en högtid vi älskat och vi har alltid förknippat det med lugn, mycket utevistelse på vår vackra gård som börjar spira efter den långa vintern. Nu är det tomt, jag saknar dig min kära gubbe......men jag, Mimi och alla djuren kämpar på, du finns med oss, men på ett annat sätt, jag känner din närvaro.

Jag sätter mig i hammocken då och då, tar en stund att känna närvaro, att känna dig. Det smärtar för att du inte sitter bredvid mig, samtidigt som det tröstar för att jag är tacksam för allt vi hade.